I den mån jag orkar skriva om samhälle, miljö, myndigheter och andra politiska frågor kan det hända att det hamnar här.

Det som skrivs här är mina egna åsikter fristående från mitt engagemang i olika föreningar (inklusive Miljöpartiet det gröna i Hörby).

måndag 29 oktober 2012

Ny bloggadress

Har beslutat att prova att byta plattform ett tag och hänvisar i stället till nya adressen:

http://erik.ridderby.se

Jag kan nästan lova att den adressen kan pekas om hit om jag ångar mig så det är inte bortkastat att lära sig den!

lördag 6 oktober 2012

En annan tid, ett annat liv - oljan

Vi är nu i dåtidens framtid, i en tid när klimathotet blir verklighet och då vi måste börja agera på direkta konsekvenser av problemen vi inte orkade bry oss om när tid fanns. Vi kan välja att förbereda oss eller vi kan blunda för det och hela samhället riskerar att kollapsa när förändringen kommer. 

Lyckas vi väcka allmänhetens engagemang tillräckligt för att förändringen skall vara utvecklande?


En annan tid

Det enda vi vet om framtiden är att vi inte vet något om den. Så brukade en chef till mig säga. Ändå har jag en massa antagande om framtiden som oroar mig.

Tiden då miljörörelsen slog larm om framtida problem och att vi borde tänka lite mer på vår natur, minska på utsläpp, begränsa oss till den resursförbrukning som Moder Jord orkar med är i någon mening förbi. Mest beroende på att vi nu börjar skörda konsekvenserna av 100 års hänsynslöst agerande. Vi närmar oss med stormsteg en punkt utan återvändo. Då klimatsystemet kollapsar. Då resurserna tar slut. Då hela fundamentet för en ständigt växande ekonomi och stora feta stadsjeepar inte längre kommer att fungera.

Vi är nu i dåtidens framtid, i en tid när klimathotet blir verklighet och då vi måste börja agera på direkta konsekvenser av problemen vi inte orkade bry oss om när tid fanns.

Det är min övertygelse att tiden för detta ligger inom min (förväntade) livstid, dvs vi kommer att drabbas innan tja 2050 då jag skulle kunna bli 80 år.


Vad jag ser framför oss är inte kristallklart. Men allt tyder på att vår möjlighet att importera olja kommer att vara starkt begränsad redan efter kommande 3 valperioder. APO Sverige bedömmer att vi om 15 år har vi bara tillgång till hälften av den olja vi har i dag. Främst antas begränsningen bero på att flera oljeproducerade länder kommer att minska sin export. Detta sker redan; Storbritannien har redan slutat exportera, Danmark (som vi köper från) minskar sin export med 20% om året sedan 2005.

Det som stressar mig är att få tar problemet på alvar, anpassningar som görs är få och motvilliga.

Samhället står inför en kris, men en kris behöver inte vara av ondo. I bland tvingas vi till förändring som också innebär utveckling. Vi kan välja att förbereda oss och använda skeendet som incitament till den förändring vi måste göra för att samhället skall överleva, eller vi kan blunda för det och hela samhället riskerar att kollapsa när förändringen kommer.

Jag föredrar förberedelser och utveckling.

Ett annat liv

När förutsättningarna ändras kommer också möjligheten till innovation och entreprenörskap. Givetvis är det så att med tex vindkraft kommer också företag som bygger, installerar och projekterar vindkraften, dom kommer inte växande ur marken som svampar. I och med den nygamla idén om att använda vinden som kraftkälla föds en ny bransch. Greenpeace räknar med att det kommer att skapas ca 60 000 nya klimatrelaterade jobb i Sverige, vilket måste hamna på den positiva sidan.

Det som verkligen engagerar mig just nu är hur vi kan utveckla oss på ett lokalt plan. Hur kan vardagen fungera i Hörby? Vilka åtgärder behöver vi i Hörby ta för att förbereda oss  på en halvering av olja om 15 år?


Lyckas vi väcka allmänhetens engagemang tillräckligt för att förändringen skall vara utvecklande?





Regisserad Samhällsdebatt

"Vi låter helt enkelt den regisserade teatern om tavlan bli politiskt dominerande precis i samma period som beslut om Socialnämndens åtgärder redovisas och beslutas, och kommande års budget är under slutlig utformning. Men media har en spännande tavla att skriva om så här slipper man debatt."

Det är spännande att sitta lite vid sidan om och liksom som åskådare titta på den regisserade teatern om Hörbys Tavla.

För man kan inte undvika att se hur flera saker händer nästan samtidigt:


Regin lyckades inte helt och man var tvungen att bromsa processen genom att en grupp inom M fick bojkotta mötet vilket vi kan läsa om i Skånskan, mötet blir genomfört en andra gång då  Ahlkvist är på semester varefter Pelle Skerup kliver ut i media och "styr upp" saker och ting.

Frågan man borde ställa sig kan jag citera är enligt spionromanerna GRU/KGBs standardfråga: Vem tjänar på detta?


Det är ingen nyhet att jag är trött på M:s interna problem. Det stör vår möjlighet att jobba politiskt, för vi har ett ansvar att hantera under mandatperioden. Det finns många frågor att jobba med och bortsett från att tavlans inköpsprocess borde granskas av kompetenta personer som tex revisionen så anser jag den marginell. Aktivt och konstruktivt arbete inom kommunens förvaltning är betydligt viktigare. Sköter vi det mår Hörby bättre i allmänhet och pengarna räcker till utsmyckning.

Det gör mig rädd

Det som är direkt uppseendeväckande och som gör mig rädd är att en liten grupp politiker som jag uppfattar har lite väl stort direkt maktbehov också har så lätt att regissera Skånskans skriverier. Media anses vara "3:e statsmakten" och man hör ofta hur media skall vara oberoende. Jag har svårt att se detta oberoende just nu.

Media borde stå på medborgarens sida och bevaka oss politiker i vårt verk. Just nu upplever jag att media är hårt regisserad av några få politiker och därmed springer enskilda intressens ärende och blir både orsak och del i en politisk process.

Man kan bara hoppas att den kartellliknande överenskommelse mellan Skånskan och Syd-Svenskan om vem som skriver vad i våra små kommuner bryts och man börjar tävla i korrekt rapportering. Tyvärr är det nog en utopi och det är i dessa tider jag saknar en väl utbyggd helt oberoende skattefinansierad och reklamfri bevakning. Fria-Tidningen är det närmaste jag ser just nu.

För det är givetvis så att media själva kan besluta om vad vi som samhälle skall reagera på och hur vi skall reagera. Makten i media är stor och i vårt monopol-liknande fall helt odemokratisk och oinskränkt. Vi litar på det som står skrivet men glömmer att reportern inte alltid har torrt på fötterna i sina uttalanden, att det som skrivs alltid är vinklat till någons förmån.

Hat eller ilska som politisk drivkraft

Göran Persson sa i en intervju något i stil med: Jag har sett klass-samhället och jag hatar det. Det gjorde intryck på mig, mest för att jag anser att politik skall vara framtidsinriktat och bedrivas med visioner om hur saker borde vara. Jag vill inte att politiker skall drivas av hat mot något som INTE skall vara eftersom det lätt blir onyanserat och mållöst.

Samma gäller politik som drivs av ilska. Debatten blir skev och onyanserad och vi kan redan se hur stämningen i samhället snabbt blivit fyrkantigt aggressivt. Vi låter helt enkelt den regisserade teatern om tavlan bli politiskt dominerande precis i samma period som beslut om Socialnämndens åtgärder redovisas och beslutas, och kommande års budget är under slutlig utformning. Men media har en spännande tavla att skriva om så här slipper man debatt.