I den mån jag orkar skriva om samhälle, miljö, myndigheter och andra politiska frågor kan det hända att det hamnar här.

Det som skrivs här är mina egna åsikter fristående från mitt engagemang i olika föreningar (inklusive Miljöpartiet det gröna i Hörby).

lördag 6 oktober 2012

En annan tid, ett annat liv - oljan

Vi är nu i dåtidens framtid, i en tid när klimathotet blir verklighet och då vi måste börja agera på direkta konsekvenser av problemen vi inte orkade bry oss om när tid fanns. Vi kan välja att förbereda oss eller vi kan blunda för det och hela samhället riskerar att kollapsa när förändringen kommer. 

Lyckas vi väcka allmänhetens engagemang tillräckligt för att förändringen skall vara utvecklande?


En annan tid

Det enda vi vet om framtiden är att vi inte vet något om den. Så brukade en chef till mig säga. Ändå har jag en massa antagande om framtiden som oroar mig.

Tiden då miljörörelsen slog larm om framtida problem och att vi borde tänka lite mer på vår natur, minska på utsläpp, begränsa oss till den resursförbrukning som Moder Jord orkar med är i någon mening förbi. Mest beroende på att vi nu börjar skörda konsekvenserna av 100 års hänsynslöst agerande. Vi närmar oss med stormsteg en punkt utan återvändo. Då klimatsystemet kollapsar. Då resurserna tar slut. Då hela fundamentet för en ständigt växande ekonomi och stora feta stadsjeepar inte längre kommer att fungera.

Vi är nu i dåtidens framtid, i en tid när klimathotet blir verklighet och då vi måste börja agera på direkta konsekvenser av problemen vi inte orkade bry oss om när tid fanns.

Det är min övertygelse att tiden för detta ligger inom min (förväntade) livstid, dvs vi kommer att drabbas innan tja 2050 då jag skulle kunna bli 80 år.


Vad jag ser framför oss är inte kristallklart. Men allt tyder på att vår möjlighet att importera olja kommer att vara starkt begränsad redan efter kommande 3 valperioder. APO Sverige bedömmer att vi om 15 år har vi bara tillgång till hälften av den olja vi har i dag. Främst antas begränsningen bero på att flera oljeproducerade länder kommer att minska sin export. Detta sker redan; Storbritannien har redan slutat exportera, Danmark (som vi köper från) minskar sin export med 20% om året sedan 2005.

Det som stressar mig är att få tar problemet på alvar, anpassningar som görs är få och motvilliga.

Samhället står inför en kris, men en kris behöver inte vara av ondo. I bland tvingas vi till förändring som också innebär utveckling. Vi kan välja att förbereda oss och använda skeendet som incitament till den förändring vi måste göra för att samhället skall överleva, eller vi kan blunda för det och hela samhället riskerar att kollapsa när förändringen kommer.

Jag föredrar förberedelser och utveckling.

Ett annat liv

När förutsättningarna ändras kommer också möjligheten till innovation och entreprenörskap. Givetvis är det så att med tex vindkraft kommer också företag som bygger, installerar och projekterar vindkraften, dom kommer inte växande ur marken som svampar. I och med den nygamla idén om att använda vinden som kraftkälla föds en ny bransch. Greenpeace räknar med att det kommer att skapas ca 60 000 nya klimatrelaterade jobb i Sverige, vilket måste hamna på den positiva sidan.

Det som verkligen engagerar mig just nu är hur vi kan utveckla oss på ett lokalt plan. Hur kan vardagen fungera i Hörby? Vilka åtgärder behöver vi i Hörby ta för att förbereda oss  på en halvering av olja om 15 år?


Lyckas vi väcka allmänhetens engagemang tillräckligt för att förändringen skall vara utvecklande?





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar